Vissa artister låter bäst vissa årstider. Att släppdatumet för Jonathan Johanssons förra album Klagomuren flyttades från april till oktober blev helt logiskt när man hörde det. Likt få andra artister nästan kräver Johanssons musik en dyster inramning. Så även här, när musiken Johansson och hans ständige partner Johan Eckeborn skrev till Uppsala stadsteaters uppsättning av Dracula släpps som Ett språk för dom dömda.
Det känns viktigt att poängtera att det här, likt The Knifes opera Tomorrow, in a year, inte är ett renodlat popalbum och inte heller en direkt uppföljare till Klagomuren. Det finns absolut beröringspunkter till Johanssons tidigare album, öppningsspåret Alla färger är som en uppumpad och dystrare Stockholm och Ett annat ljus citerar En hand i himlen, men på det stora hela är det här ändå en ny riktning för Johansson. 80-talssyntarna är ersatta av stråkar och Eckeborns förut ganska allomfattande trumspel är här enklare, rakare och mer drivande. Samtidigt som det låter nytt på många sätt är den mörka och dystra stämningen mysigt välbekant, bara ännu mer framträdande den här gången.
Det är på många sätt en magnifik produktion som pendlar mellan det kvävande kompakta och det försvinnande luftiga, och det är i den kontrasten, mellan mörker och ljus, mellan tungt och lätt, som Johansson och Eckeborn visar att de är så mycket mer än bara fantastiska popmusiker.
